Ymer växer så det knakar!

Förra helgen var vi på specialsöksläger & något som förekommer är sök på person, en övning vi fick prova dag 2.
Om L hade varit med mig hade jag inte ens reflekterat över övningen men med Lilla Y fick jag verkligen fundera på om det var en bra idé, om det var schysst mot honom, hur jag skulle hantera eventuell osäkerhet & stress.
Eftersom jag tror på att sakta men säkert utmana så blev beslutet att ge honom en chans, skulle osäkerhet & stress ta över så skickar jag honom istället mot objekt i omgivningarna & belönar för bra jobb.
För ögat är det kanske inte det perfekta söket men för Y var det en fin upplevelse & en perfekt första minnesbild.
När han lämnar personer & går ut mot vägg får han några sekunder att söka där innan jag stöttar upp, han får lov att klia av sig den överväldigande känslan, anvisar mot rygg & lågt & fångar upp med att belöna så fort Susanne nickar att han är precis rätt utan krav på markering.
Sakta men säkert, ett steg i taget men återigen har han fått mig att tappa hakan, för ett halvår sedan hade han aldrig kunnat hantera okända människor i söket.
Min lilla fis, min stjärna!🌟