Love story/Kärlekshistoria - Min Monica. Bertil Gelland &Cecilia Ingela Veronica Gabriella Alexandra

En Kärlekshistoria - Min Monica. /A love story - My Monica
Det här handlar om en omöjlig kärlek som blev möjlig/ This tells a story of an impossible love becoming possible.
mellan våra älskade och förälskade föräldrar,
Monica Gelland 1934 03 09 - 2013 08 03 och
Bertil Gelland 1930 11 13 - 2024 07 15
Bertil Gelland berättar, spontanfilmat med mobilen i mars 2024. Han läser också dikter ur sin bok, Av glöd från döda stjärnors hetta, Ekström & Garay 2021, som är ljudbok på bland annat på Storytel, inläst av honom sommaren 2023. Bilden av händer i nebulosan är bokens omslagsbild skapad av Anders Wieslander.
För musiken står döttrarna Alexandra Gelland, Gabriella Gelland, Veronica Gelland Boström, Ingela Gelland Westerlind, Cecilia Gelland i Duo Gelland och även Monica Wallmon Gelland själv, dock i ett skede då hon redan var drabbad av Alzheimer..
Cecilia skriver 2024 07 18: Vi fem systrar är resultatet av en kärlek som inte bara var ”inte riktigt klok”, som pappa brukat säga, utan även bannlyst i min mamma Monicas religiösa hemvist, med uteslutning som förväntad följd.
Våra föräldrar, Bertil Gelland och Monica Wallmon Gelland fann en annan väg och de förblev tokkära hela livet även sen Alzheimer drabbat Monica.
När Bertil kände att han hade två dagar kvar kunde programmet, med musik, om deras kärlek, inte vänta, men hans röst bar inte. Då blev det i all hast en film som jag klippte ur materialet från i mars.
Det skulle också vara musik.
Vår mamma Monica, som var folkskollärare och vidareutbildade sig till gymnasielärare i franska och tyska, brukade ackompanjera oss systrar på pianot hemma, i konserter och närhelst det behövdes. Det blev ett sätt att kommunicera i en familj, där vi hade musiken gemensamt och annars var så olika. Mammas förnämliga, karakteristiskt levande och känsliga pianospel dokumenterades för lite och för sent. Här hörs hon på sitt 70-årskalas, då hon hade fortskriden Alzheimers och en tremor på ena tummen.
Vi systrar bidrar på olika sätt, så som pappa önskade.
Alexandra spelar Drömmen om Elin på dragspel och sjunger duett med Veronica till Monicas pianoackompangemang i Jag skulle vilja våga tro av Tore Littmarck. Gabriella spelar en egen komposition, Lydia, från 1983 och en av Monicas älsklingsstycken, Harald Sæveruds Rondo Amoroso. Ingela sjunger sin sång, Jag ser spår, från sitt album Välkommen in. Cecilia spelar fiol med sin make i Duo Gelland, ur fiolduos av Max Reger, Ture Rangström, Wilhelm Peterson-Berger och Antonio Vivaldi.
Helt kort hörs IBRA-kören grundad och ledd av Lennart Jernestrand. Monica var medlem redan vid vinylinspelningen 1958, men den fann jag inte. Här är i stället ett kort avsnitt i Lennart Jernestrands Fader vår från ett album på 1980-talet.
Bertil hann se sin film och var lycklig! Den är en hyllning till livet och kärleken, en sista hälsning. Sedan visningen för honom den 14 juli har jag redigerat ytterligare.
Bertil och vi riktar ett varmt tack till den underbara personalen och de medboende på Tallgården, pappas hem sedan några månader.