Anna-Lena Löfgren - Aldrig mer (1989)

Så lämnar jag den by som sett mig födas
snart sover den en evig törnrossömn.
Ty borta är dess ungdom
blott de gamla lever kvar
i denna bygd som en gång blomstrat har
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer
det finns ingen som kan ändra det som sker
Aldrig mer hörs skratt från ängen
glada röster - ingenting
Mörk och dyster ruvar skogen runtomkring
Här sprang det nakna barn i sommarens dagar
och klövern stod så saftig och så grön
Vi badade i viken och det hördes glada skratt
från ungdom i den ljusa sommarnatt
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer
det finns ingen som kan ändra det som sker
När de gamlas röst har tystnat
då är stillheten total
skulle någon minnas då en öde dal
Man måste alltid gå i takt med tiden
dum vore jag att ensam spjärna mot
Men ändå känns det som jag sviker någon gammal vän
Farväl - vi kanske aldrig ses igen
Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer
det finns ingen som kan ändra det som sker
Det finns ingen plats för tårar
ingen anledning till gråt
Det är ändå ingenting att göra åt.